Alla Sveriges kommuner skär ner i välfärden. De har satt i system att bara ge sina förvaltningar kompensation för hälften av de beräknade prisökningarna. Motiveringen är att det alltid går att effektivisera.
Även kommuner med stora överskott skär ner. Som Alingsås, som budgeterar för ett överskott på 101 miljoner i år. Nedskärningarna handlar alltså inte om brist på pengar, utan om en medveten omfördelningspolitik.
Sverige har gått från att vara världens mest jämlika land till att ha en lika sned förmögenhetsfördelning som USA, Brasilien och Sydafrika. De 50 svenska toppdirektörerna har nu en lön som motsvarar 61 industriarbetarlöner. 1980 var det motsvarande 9,1 industriarbetarlöner.
På tio år har antalet miljardärer ökat från 35 till 206 personer, som tillsammans äger lika mycket som halva Sveriges BNP. Med en enda procent i förmögenhetsskatt bara för miljardärer, skulle staten få in 17,2 miljarder mer till vår välfärd.
Istället har Sverige avskaffat förmögenhetsskatt, arvsskatt och fastighetsskatt. Detta gör att staten har mist 324 miljarder i skatt, varje år. Dessutom har de med högst inkomster gödslats med många miljarder i RUT- och ROT-bidrag, ränteavdrag och jobbskatteavdrag. Det som nu saknas i kommunernas kassor återfinns alltså hos de mest välbeställda.
Smärtgränsen är nådd. Runt om i landet organiserar yrkesgrupper uppror mot nedskärningarna. Så även i Alingsås.
I första ledet går kvinnorna som arbetar i den offentliga, skattefinansierade välfärden. De protesterar mot att bli sjuka av stress av allt sämre arbetsvillkor, mot låga löner och låg pension.
Tillsammans med dem måste vi höja våra röster och försvara en jämlik och solidarisk välfärd, och kräva en ny skattereform, som fördelar skattebördan efter principen skatt efter bärkraft. Alternativet är en välfärd bara för de som kan betala försäkringar och avgifter ur egen ficka.
Kommunistiska Partiet
Ingela Eriksson Thelin
Elsa-Lena Åström
