Inga blommor på kvinnodagen, men gärna en rejäl lönehöjning
Internationella kvinnodagen 8 mars har firats i mer än 100 år. Rösträtt och 8 timmars arbetsdag var viktiga krav som uppnåddes efter många års kamp. På pappret är kvinnor och män jämställda
Men ska det ta 100 år till innan inkomsterna är jämställda? Det frågar man sig efter att ha läst slutrapporten från ”Kommissionen för jämställda löner”. Rapporten visar att, med nuvarande takt, tar det hundra år tills gapet i disponibla inkomster mellan kvinnor och män stängs.
Ett av de viktiga kraven är att rädda den offentliga skattefinansierade välfärden. Hundratusentals kvinnor går till sitt arbete i välfärden varje dag. Miljoner kvinnor är beroende av att omsorgen om barn och äldre fungerar, för att de ska kunna gå till sina arbeten.
Nedskärningar i det offentliga slår mot kvinnor. Antalet anställda minskar i skola, vård och omsorg men arbetsbördan är lika stor; färre ska göra lika mycket som tidigare. Det blir en orimlig arbetssituation.
Välfärden är en angelägenhet för hela samhället. Den ska drivas i en offentlig, demokratisk organisation, så att de politiska besluten kan granskas och politikerna ställas till svars.
Villkoren på jobbet är överlag sämre för kvinnor. Korta och osäkra anställningar, ofrivilliga deltider, obekväma tider, delade turer. Decennier av nedskärningar inom det offentliga har ökat arbetsbördan. Coronapandemin visade tydligt att vård och omsorg skalats ner långt under det anständigas gräns.
Alla verkade överens om att framför allt äldrevården behövde resurser. Det är dags att gå från ord till handling! Det behövs inte mer prat, eller fler utredningar. Det behövs mer personal med bättre löner och rimliga arbetstider!
Vi vill inte vänta hundra år! Höjda löner och en jämställd föräldraförsäkring är viktiga krav på 8 mars!
Samtidigt som politikerna skär ner inom offentlig sektor tillförs den rikaste delen i samhället mer pengar. Slopade skatter på förmögenhet, fastigheter och arv gör Sverige unikt i världen och har dränerat det offentliga. Rut-bidraget kostar oss 5 miljarder per år; det är de välbeställda som använder det mest. När de rikaste slapp värnskatten var det som ett hånfullt långfinger i luften åt de som inte har råd med tandläkarbesök eller nya skor.
Hade den offentliga sektorn haft samma del av våra tillgångar som 1990 hade vi haft 338 miljarder mer att använda. Vem tror att man kan bedriva en god vård, omsorg och skola om man hela tiden dränerar det offentliga på pengar?
Ta pengarna där de finns, beskatta de rika och rusta upp välfärden!
Kommunistiska Partiet, Alingsåsavdelningen
