För varje upphandling som genomförs försämras arbetsmiljön och lönerna. Ansvariga politiker rycker på axlarna. För dem är det självklart att välja det billigaste alternativet. Sämre arbetsvillkor och sämre kvalitet på verksamheten betyder ingenting i jämförelse med lägre kostnader. Nu får det vara nog. Arbetare är inga slit- och slängvaror!
Det finns många exempel på hur anställda drabbas när verksamheter läggs ut på entreprenad. När städningen i Alingsås upphandlades första gången, fick lokalvårdarna städa mycket större områden än tidigare och dessutom på kortare tid. Några år senare förlorade de jobbet, när Samhall tog över. Ändå blev de tvingade att acceptera att bli anställda av Samhall en månad, för att lära upp Samhalls anställda, annars förlorade de rätten till A-kassa!
De som lagar maten åt våra barn, skolungdomar och gamla har fått sin arbetsbelastning ökad till mer än det dubbla, trots att ISS mycket väl vet att stress i kombination med tungt jobb är livsfarligt.
Men det finns också bra exempel på att protester har stoppat privatisering i Alingsås! Tack vare protester från både anställda och anhöriga har vi kvar både Hemsjögården och personlig assistans i kommunens regi. Man kan vinna kampen om både verksamhet och arbetsvillkor. Vid dessa protester var också stödet från kommuninvånarna starkt, och det är nödvändigt. Alla behöver vara med.
Att Kommunal driver frågan om arbetsmiljön i köken är både bra och nödvändigt. Ännu bättre hade det varit om Kommunal tog upp kampen mot privatiseringar och entreprenader. Arbetarklassen måste börja ställa krav och sluta acceptera allt sämre löner, arbetsvillkor och arbetsmiljö.
Situationen är allvarlig. Varken politiker eller företag har några som helst moraliska problem med att pressa ner löner och försämra arbetsvillkor. Deras mål är att vara med och skapa en låglönemarknad inom EU. Grunden har de lagt genom att försämra vår A-kassa och sjukförsäkring, införa upphandling av offentlig verksamhet och tillåta bemanningsföretag. Även systemet med många underentreprenörer, där ingen i slutändan har någon kontroll på vilka avtal som gäller för dem som arbetar, är ett led i att dumpa lönerna och försämra arbetsvillkoren.
För dem som inte har en tillsvidareanställning blir arbetsvillkoren ännu sämre. Många har ”timanställning”, där man ofta inte vet om man har jobb nästa dag. Har du tur kanske du får veta en vecka i taget hur du ska jobba. En del timanställda tar med mobilen när de ska duscha, för att inte missa ett samtal om jobb. På många arbetsplatser använder man TimeCare, ett system där varje timanställd ska lägga in när man är tillgänglig. Då finns det en TimeCare Pool som administrerar ut beställningar från avdelningar till de timanställda. Det blir ju ytterligare en byråkrati mellan den anställde och arbetet. Man får jobbet i mobilen, förhoppningsvis dagen innan men i akuta fall kan det vara med 45 minuters marginal.
Detta är inget anständigt sätt att hantera anställda. Du har svårt att planera ditt arbete men också din fritid. Du kan inte söka lägenhet eftersom det oftast krävs en ”fast anställning”. Du går omkring med en ständig oro över hur du ska försörja dig och hur du ska kunna betala räkningarna.
Man skulle önska att arbetsgivaren kunde vara lite mer rädd om sina anställda, oavsett anställningsform. Öka grundbemanningen och anställ de timanställda på riktiga jobb. De dagar ingen är sjuk, vårdar sjuka barn eller är ledig skulle ju de som då är ”för många” passa på och ge lite guldkant till barnen eller de äldre, beroende på var man jobbar.
Många talar om att ungdomar inte vill ha fasta jobb. De vill tjäna ihop lite pengar för att kunna åka runt i världen, sägs det. Men det är fel. Alla behöver ha tryggheten med en s k fast anställning. Även om du vill se dig omkring i världen vill du ha tryggheten att veta, att du har ett jobb att komma tillbaka till. Och idag är det ju inte bara ungdomar som ”erbjuds” timanställning.
Det är vi som är fast anställda som måste driva de här frågorna. De andra kan inte. Med en timanställning vågar man inte protestera eller säga ifrån om något är fel på arbetsplatsen.
Tyvärr är det inte bara kommunen som har denna form av anställning. Den finns också i Västra Götalandsregionen och i privata företag.
Ilskan och kampen mot försämring av arbetsförhållandena, inte minst genom privatiseringar, måste naturligtvis riktas mot vår kommun, som deltar i detta. Men den måste också riktas mot EU, mot upphandling, mot bemanningsföretag och hela tanken på att skapa en låglönemarknad där arbetare ställs mot arbetare.
- All verksamhet som upphandlats, ska tas tillbaka i kommunal regi!
- Kommunala villkor och förmåner ska gälla för all verksamhet som finansieras med kommunala skattepengar!
Ingela Eriksson Thelin, tvättbiträde, Kommunistiska Partiet
Lars-Olof Törnberg, undersköterska, Kommunistiska Partiet
Lena Krig, lokalvårdare, Kommunistiska Partiet
