Politikerna låter våra gamla och sjuka betala för kommunens överskott med allt sämre vård och omsorg. De anställda tvingas slita och drabbas av belastningsskador för att äldreomsorgen inte får en budget som motsvarar behoven.
Antalet gamla kommer att öka under ett par årtionden, när efterkrigstidens stora barnkullar når 80-årsåldern. Om tre decennier kommer vi att ha dubbelt så många med demenssjukdom som idag. Samtidigt har platserna på äldreboenden i landet minskat sedan millennieskiftet, från runt 120 000 platser till drygt 80 000 platser. Därför kommer äldreomsorgen kräva mer resurser. Inte minst i Alingsås, eftersom vi har en befolkning som ligger betydligt över riksgenomsnittet åldersmässigt.
Att kommunen inte planerat för ökande behov av äldreboenden i god tid beror enbart på att dumheten fått bedra visheten. Kommunen har istället valt att öka överskotten genom att skära ner på kostnaderna. Tyvärr drabbar det bara de som nu är gamla och inte de som snålat med kommunens medel.
Det är nödvändigt att bygga betydligt fler demensboenden och servicelägenheter. Det måste även bli ett slut på att omvandla servicelägenheter till gruppbostäder och trygghetsboenden eftersom det minskar tillgången på servicelägenheter.
I Alingsås har kommunen hittills löst det ökande behovet av demensboenden genom att framför allt bygga om servicelägenheter till gruppbostäder för demenssjuka. Det har lett till att de som egentligen inte klarar av att bo hemma, men inte har en demenssjukdom, har fått mycket svårare att bli beviljad en servicelägenhet. Att möjligheten att bli beviljad en servicelägenhet har minskat drastiskt har kommunen kompenserat med utökad hemtjänst.
En del servicelägenheter har dessutom ombildats till Trygghetsboenden, som inte har personal närvarande dygnet runt, och alltså inte ger samma trygghet. Att några privata byggherrar dessutom byggt Trygghetsboenden löser inte heller problemen. Hyran är hög och det ger inte någon större trygghet att bo där. Det som skiljer Trygghetsboende från vanliga hyreslägenheter är att man måste vara 70 år för att få ett kontrakt, att de är anpassade för rörelsehindrade och att det finns en samlingslokal där viss verksamhet bedrivs. Trygghetsboenden ersätter därför inte alls behovet av servicelägenheter.
Många äldre upplever en stor ensamhet. Förr kunde man få en plats av sociala skäl eller för att man kände sig ensam. Det är i stort sett omöjligt i dag. Därför är det nödvändigt att bygga fler servicehus med lägenheter, där det finns personal dygnet runt, så man kan känna sig trygg. Servicehus som även har trevligt inredda restauranger och med dagcentraler med ett rikt utbud av olika aktiviteter. För att även kunna minska ensamheten för de som bor kvar hemma, måste servicehusens dagcentraler och restauranger få vara träffpunkter även för dem.
Många gamla äter alldeles för dåligt. Maten ska därför tillagas lokalt med närproducerade råvaror, till gagn för kvalitet och miljö. Med doften av nylagad mat ökar matlusten och om maten tillagas utan att behöva varmhållas, så smakar den godare.
Kommunistiska Partiet kräver att all privatiserad äldreomsorg ska återkommunaliseras. Varje krona till äldreomsorg skall användas för att ge så bra omsorg och vård som möjligt.
Äldreomsorgen är en personalintensiv verksamhet med små marginaler för effektiviseringar. Det går inte att mata fortare eller springa fortare hur många fina mål man än sätter upp. Det går inte minska antalet anställda utan att försämra kvalitén på äldreomsorgen. För att privata företag ska kunna ta ut vinst ur verksamheten finns inget annat sätt än att minska på antalet anställda. Därför ska skattefinansierad äldreomsorg utföras av kommunen.
Att göra om biståndsbedömd hemtjänst till något man ska köpa som RUT-tjänster vore ett dråpslag mot alla fattigpensionären. De kommer inte att ha tillgång till en likvärdig omsorg eftersom de inte kommer att kunna betala. Äldreomsorg skulle bli lika segregerad som skolan.
Bra arbetsförhållanden är en förutsättning för god vård. Kommunens effektiviseringskrav måst stoppas. Det är nödvändigt att äldreomsorgens budget istället anpassas till behoven.
Efter år av nedskärningar är arbetssituationen för vårdpersonalen mycket pressad. Konsekvenserna visar sig i de höga sjuktalen, speciellt sjukskrivningar av psykosociala skäl. Behovet av sex timmars arbetsdag i äldreomsorgen är akut. Det skulle ge både en reell möjlighet till återhämtning och en bättre arbetsmiljö. Alla timanställda skulle kunna få fasta tjänster och alla de som nu arbetar deltid skulle få heltidslön.
Bra arbetsvillkor och bättre löner är ett måste om vi ska klara framtidens äldreomsorg.
Idag är det alldeles för få som väljer att utbilda sig till undersköterska. I Alingsås är det färre än 15 personer per år som kommer att gå ut gymnasiet som undersköterskor de närmaste tre åren!
Det är idag en avancerad sjukvård som bedrivs i hemmen. De gamla som får vård är mycket sjuka. För att kunna uppfatta förändringar i hälsotillstånd krävs personal med både erfarenhet och kunskap. Att lösa bristen på undersköterskor med vårdbiträden skulle därför öka riskerna för felbehandlingar och felbedömningar.
