Alla som vill ska få en plats på äldre¬boende. De som väljer att bo kvar i sina hem ska kunna få den omsorg de behöver. För att minska ensamheten behövs äldreboenden med både aktiviteter och restaurang, dit alla äldre är välkomna att äta god mat och umgås.
Istället låter politikerna våra gamla och sjuka betala för kommunens överskott med allt sämre vård och omsorg. De anställda tvingas slita och drabbas av belastningsskador för att äldreomsorgen inte får en budget som motsvarar behoven.
Antalet gamla kommer att öka under ett par årtionden, när nu efterkrigstidens stora barnkullar når 80-årsåldern. Ändå har platserna på äldreboenden i landet minskat sedan millennieskiftet, från runt 120 000 platser till drygt 80 000 platser.
Alla vet att äldreomsorgen kommer att behöva mer resurser. Inte minst i Alingsås, som har en befolkning som ligger betydligt över riksgenomsnittet åldersmässigt.
Istället har kommunpolitikerna valt att både skära ner på kostnaderna och strunta i att planera för ett ökat behov av äldreboenden.
Ska kommunerna kunna ha ett inflytande över verksamheten måste äldreboenden och äldreomsorgen både ägas och drivas av kommunen. Vi kräver därför att all privatiserad äldreomsorg ska återkommunaliseras.
Äldreomsorg skulle bli lika segregerad som skolan om biståndsbedömd hemtjänst görs om till något man ska köpa som RUT-tjänster. Det vore ett dråpslag mot alla fattigpensionärer, eftersom de inte kommer att kunna betala. Släpps marknaden fri för att bygga privata, lyxigt inredda äldreboenden med hög hyra, istället för att Alingsåshem bygger bra och trevligt inredda äldreboenden så blir segregationen total.
Varje krona till äldreomsorg skall användas för att ge så bra omsorg och vård som möjligt.
Äldreomsorgen är en personalintensiv verksamhet. Därför går det inte att minska antalet anställda utan att försämra kvalitén på äldreomsorgen. För privata företag finns inget annat sätt att kunna ta ut vinst ur verksamheten än att minska på antalet anställda. Därför ska skattefinansierad äldreomsorg utföras av kommunen.
Det är nödvändigt att kommunen bygger betydligt fler servicelägenheter och gruppboenden för personer med demenssjukdomar. Kommunen måste sluta med att omvandla servicelägenheter till gruppbostäder och trygghetsboenden. Resultatet av det är att de som har svårt att klara sig hemma, har fått det mycket svårare att bli beviljade ett äldreboende som motsvarar behovet.
Att erbjuda Trygghetsboende, som inte har personal närvarande dygnet runt, ger inte alls samma trygghet. Det enda som skiljer Trygghetsboende från vanliga hyreslägenheter är att man måste vara 70 år för att få ett kontrakt, att de är anpassade för rörelsehindrade och att det finns en gemensam samlingslokal. Trygghetsboende är i huvudsak ett alternativ för de som inte längre orkar med att bo kvar i en villa.
Många äldre upplever en stor ensamhet.
Förr kunde man få en plats av sociala skäl eller för att man kände sig ensam. Det är i stort sett omöjligt i dag. Därför är det nödvändigt att bygga fler servicehus, där det finns personal dygnet runt, så man kan känna sig trygg. Servicehus som även har trevligt inredda restauranger och med dagcentraler med ett rikt utbud av olika aktiviteter. För att även kunna minska ensamheten för de som bor kvar hemma, måste servicehusens dagcentraler och restauranger få vara träffpunkter även för dem.
Många gamla äter alldeles för dåligt.
Maten ska därför tillagas lokalt, till gagn för kvalitet och miljö. Med doften av nylagad mat ökar matlusten och om maten tillagas utan att behöva varmhållas, så smakar den godare.
Bra arbetsförhållanden är en förutsättning för god vård
Kommunens effektiviseringskrav måst stoppas. Det är nödvändigt att äldreomsorgens budget istället anpassas till behoven.
Efter år av nedskärningar är arbetssituationen för vårdpersonalen mycket pressad. Konsekvenserna visar sig i de höga sjuktalen, speciellt sjukskrivningar av psykosociala skäl.
Behovet av sex timmars arbetsdag i äldreomsorgen är därför akut.
Bra arbetsvillkor och bättre löner är nödvändigt för att klara framtidens äldreomsorg.
Idag är det alldeles för få som väljer att utbilda sig till undersköterska på gymnasiets vårdlinje. Dessutom bedrivs det en avancerad sjukvård i hemmen.
De som får vård i hemmet är oftast mycket sjuka. För att kunna uppfatta förändringar i hälsotillstånd krävs personal med både erfarenhet och goda yrkeskunskap. Att lösa bristen på undersköterskor med vårdbiträden skulle därför öka riskerna för felbehandlingar och felbedömningar.
