Skolan har två stora allt överskuggande problem. Borgarna, med major Björklund i spetsen, vill få oss att tro att bristande disciplin och dåliga lärare är de stora problemen. Ingetdera är sant. De stora problemen är framför allt att det fria skolvalet gör skolan alltmer ojämlik och segregerad och att förskolan och skolan inte får en budget som motsvarar behoven.
Avskaffa det fria skolvalet!
Det var faktiskt bättre förr, innan marknadstänkandet och det fria skolvalet, med skolpeng och friskolor infördes. Vi hade ett enhetligt skolsystem och Sveriges skolor låg i topp. I dag har Sverige gått längst av alla länder i världen, vad gäller att låta ”marknaden” styra skolan. Detta har medfört att riskkapitalägda AcadeMedia idag är Sveriges största huvudman inom skolvärlden och att skolan blivit allt mer segregerad och ojämlik. Finland, som ligger i toppen i Pisa-undersökningarna, har en skola som liknar den vi hade i Sverige innan friskolesystemet och skolpengen infördes.
Pedagoger och forskare vet vilka problem det fria skolvalet och skolpengen har medfört. Ändå vågar få politiker utmana högerns ideologiska frågor om individualism och tro på marknadslösningar, trots att det är uppenbart att det leder till en alltmer ojämlik skola.
Att försvara det fria skolvalet är att säga att andras barn kan få gå i dåliga skolor bara mina barn kan slippa.
Självklart ska alla barn få gå i en bra skola! Därför måste vi avskaffa det segregerande ”fria” skolvalet, skolpengen och friskolorna. Men för att bryta segregationen helt i skolan, krävs att vi även bryter segregationen i boendet.
Låt behoven styra budgeten!
Det finns inget viktigare än ett barn. Barnen är vår framtid. Ändå låter politikerna våra barn och ungdomar vara med och betala för kommunens överskottsmål med sämre omsorg, sämre undervisning och mer stress på grund av för stora klasser och för få pedagoger i skolan och i barnomsorgen. Trots att många kommunpolitiker själva har barn fortsätter de att dra ner på resurserna till skolan och förskolan. För dem finns uppenbarligen inget viktigare än överskott.
Anställda i våra skolor och förskolor bli sjuka av stress för krav som de inte längre får förutsättningar att leva upp till. Lärare vittnar om att allt fler barn och ungdomar lider av så stor ångest att de stannar hemma och att skolan därför måste ordna fler och fler små undervisningsgrupper för att få dem tillbaka till skolan.
Att en hel del barn kommer till skolan utan att ha ätit frukost, gör inte situationen bättre. Därför är det viktigt att det även serveras gratis frukost i skolan, inte bara lunch.
Kommunens så kallade effektiviseringskrav måst stoppas. Skolans och förskolans anställda har tvingats springa allt snabbare alltför länge. Effektiviseringskrav har lagts på effektiviseringskrav. Över hälften av lärarna uppger att de arbetar under hög anspänning. Många känner olust inför att gå till jobbet och över 70 procent kan inte koppla bort arbetet när de är lediga. Sjukskrivningstalen är höga. Inte minst kuratorer och sjuksköterskor inom Skolhälsan drabbas av en orimlig arbetssituation när allt fler barn mår dåligt. Trots detta genomförs nya nedskärningar varje år.
När arbetsvillkoren är orimliga minskar viljan att vara kvar i yrket. Därför väljer fyra av tio legitimerade lärare att inte arbeta inom skolan eller förskolan. Situationen i skolan gör att få unga väljer att utbilda sig till lärare.
Att skylla problemen i skolan på lärarna är ohederligt. Problemen är att barngrupper och klasser är för stora, att för få förskollärare och lärare har utbildats och att de får allt fler arbetsuppgifter utan att avlastas andra uppgifter.
Det måste till tvingande lagstiftning.
Rekommendationer för normer för antal barn, personaltäthet och storleken på lokaler och gårdar följs inte om de inte är bindande. Sedan 2000-talet är stordrift det som gäller och små enheter läggs ner. Det senaste utspelet som kommit från kommunledningen är att alla enheter som byggs ska bestå av både förskola, skola och fritids och med minst 4-5 förskoleavdelningar i samma byggnad. Allt fler och större barngrupper och skolklasser trängs på allt mindre ytor, både inomhus och på skolgårdarna. Inte minst där man ställer upp baracker som ”tillfälliga” lösningar på lokalbrist.
Att det är lokalbrist är absurt. Kommunen vet att de barn som föds ett år kommer börja skolan om sex år. Det går alltså alldeles utmärkt att planera i förväg hur många skolor som kommer att behövas.
Enda anledningen till att det bara byggs stora förskolor är att man då kan slå ihop flera barngrupper till endast en avdelning på morgonen och kvällen. Det betyder att barn som kommer innan frukost inte tas emot på sin avdelning eller av sin avdelningspersonal. Likadant är det på eftermiddagen efter kl 16.00. Då samlas åter alla på en avdelning och hämtas där av sina föräldrar. Personalen turas om med öppning och stängning enligt schema. Detta leder bland annat till otrygghet för barnen, som varken möts av bekant personal eller kända barn när de lämnas och hämtas. Särskilt svårt är det för småbarn och barn med speciella behov.
Stora barngrupper och för små ytor att röra sig på i förskolan gör barnen oroliga, och leder till allt mer destruktiva lekar, konflikter och mobbing. Särskilt de yngre barnen blir stressade, så till den grad att det kan påverka deras framtida inlärningsförmåga.
Småbarnsgrupperna (1-2 år) består av ca15-17 barn, varav merparten som regel är blöjbarn. Äldrebarnsgrupperna (3-5 år) består av 17- 22 barn, ibland fler. Personalen har dessutom minskats till bara tre per barngrupp trots att barnen blivit fler.
Barn som går i förskolor med grönskande utegårdar som stimulerar till att springa, klättra och klänga har bättre motorik, högre koncentrationsförmåga och blir mindre känsliga för infektioner jämfört med barn vars förskolor saknar sådana utegårdar. Utomhusaktivitet med rörelse varje dag på schemat gör att barn med koncentrationsproblem klarar sig mycket bättre. Därför får vi inte göra avkall på kraven på en kuperad, grön utemiljö på våra förskolor och låg- och mellanstadieskolor.
De allt större klasserna i skolan är ett stort problem, inte bara för lärarnas arbetsbelastning. Elever som går i mindre klasser på mellanstadiet har bättre skolresultat än de som går i större. En del hävdar att forskning visar att klasstorlek inte har någon betydelse. Självklart är det inte den enda faktorn som påverkar skolresultaten, men forskning visar det som även ”sunt bondförnuft” säger; att mindre klasser ger möjlighet till mer arbetsro och att lärarens kommunikation med alla elever underlättas. Mindre klasser gynnar de barn som kämpar för att nå målen och som behöver extra hjälp och stöd. Men även de som har lätt för sig och behöver mer stimulans får större möjlighet till det. Mindre klasser ger också förutsättningar för ordning och reda i klassrummet
För att lärare ska kunna nå fram till samtliga elever, med en undervisning som kan stimulera varje enskild ung människa att lära mer krävs det färre elever i klasserna. På gymnasiet har klasserna ända upp till 36 elever. Det borde sänkas med minst tio elever per klass. I grundskolan bör riktlinjen vara omkring 20 elever per klass för att ge större förutsättningar för att ge alla elever likvärdiga kunskaper.
Riktlinjerna för förskolan bör vara max 12 barn i småbarnsgrupperna och max 15 för de äldre förskolebarnen.
Kommunistiska Partiet kräver en likvärdig skola
