Vi kräver ett återupprättande av en social bostadspolitik, en bostadspolitik som motverkar segregationen.
Byggherrarna tjänar på bostadsbristen och har inget intresse av att avskaffa den. Därför måste kommunen bryta marknadens makt över bostadsbyggande och hyror, och även använda sitt planmonopol för att genomföra en social bostadspolitik. För att kommunen ska kunna planera bostadsbyggandet långsiktigt bör kommunen expropriera mark som är lämplig att använda för framtida bostadsbyggande.
Trots missnöjet med bostadsbristen och höga hyror tänker kommunpolitikerna fortsätta med att låta marknaden styra vad som ska byggas. Samtidigt vill de få oss att tro att de vackra visionerna om att alla orter i kommunen ska erbjuda varierat boende och att utbudet av bostäder ska motsvara kommuninvånarnas behov.
För rika finns ingen bostadsbrist. För dem finns obegränsad valfrihet. Det är lågavlönade som inte har möjlighet att välja bostad och som måste köa i åratal för att få en bostad.
Orsaken är att kommunen under flera årtionden har valt att prioritera byggandet av dyra villor, radhus och bostadsrätter. Målet har varit att locka hit välbärgade Göteborgare, istället för att bygga bostäder som kommuninvånarna har råd med och efterfrågar.
Hyresgäster har inget behov av valfrihet bland hyresvärdar.
De har behov av en fastighetsägare som planerar långsiktigt, som underhåller husen och planerar för att hålla nere hyrorna. Därför är kravet på att låta Alingsåshem drivas som en kommunägd stiftelse viktigt.
Enda skälen till att Alingsåshem gjordes om till ett aktiebolag var att underlätta utförsäljning av lägenheter och att tvinga dem att ta ut marknadshyra när de bygger nytt.
Som stiftelse kan Alingsåshem få i uppdrag att bygga bra bostäder med låg hyra utifrån kommuninvånarnas behov. Om Alingsåshem inte behöver ta ut marknadshyra och kommunen upplåter marken med ett lågt arrende kan de bygga för lågavlönade barnfamiljer, även i de mest attraktiva lägena.
Alingsåshem ska, förutom att bygga flerfamiljshus, även bygga fristående hus och radhus så att lågavlönade barnfamiljer kan hyra en bostad med egen trädgård. Behovet av grönska och möjlighet till lek och odling skall tillgodoses även runt flerfamiljshus.
Blandad bebyggelse, med flerfamiljshus, villor och radhus, med olika upplåtelseformer i samma område, minskar segregationen. Att bryta boendesegregationen är nödvändigt för att kunna bryta segregationen även i skolan.
Den marknadsstyrda bostadspolitiken måste upphöra.
Vill man minska segregationen måste alla planer på att bygga fler reservat för högavlönade stoppas! Segregationen i Stadsskogen och vid Mjörnstranden kan bara brytas genom att låta Alingsåshem bygga både flerfamiljshusen och radhusen som hyresrätter. Då kan ALLA, även lågavlönade barnfamiljer, få möjlighet att få bo sjönära.
Alla planer på att sälja ut Alingsåshem måste stoppas. Istället ska Alingsåshem ges i uppdrag att bygga bort bostadsbristen utifrån kommuninvånarnas bostadsbehov. Om privata byggbolag får bygga hyresrätterna ökar segregationen, eftersom de tar ut marknadshyror och väljer bort lågavlönade.
För att motverka de privata fastighetsbolagens möjlighet att välja bort lågavlönade måste kommunen införa en obligatorisk kommunal bostadsförmedling, med samma regler för alla bostadsbolag.
Alla försök att omvandla delar av Alingsåshems bostadsområden till bostadsrätter måste stoppas. Det kommer bara att öka bostadsbristen och trångboddheten för lågavlönade, eftersom antalet hyresrätter med låg hyra kommer att bli ännu färre.
Då får Alingsåshem möjlighet att bygga bort bostadsbristen och pensionsfonden får en säker avkastning.
